Lass med hormoner

Jag vet inte riktigt vad som är fel på mig just nu, men något är det. Har humör- och känslosvängningar som inte är sanna vissa dagar, och även om jag hoppas att det inte märks alltför mycket utåt så är det väldigt tydligt på insidan iaf. Gissar att det är så här vissa perioder i livet, men jag hoppas iaf att jag inte plågar min omgivning alltför mycket. Om så är fallet så hoppas jag att ni säger till, och börjar jag då grina så vet ni varför. Begynnande 30-årskris med någon form av pre-klimakterie är icke att leka med!

Har de senaste veckorna även haft hemska mardrömmar om Inge; han lämnar mig för någon annan, han dör i olyckor och det ena med det tredje. Är ju inte så svårt att räkna ut att det här antagligen hänger ihop, men det gör det inte direkt mindre jobbigt. Är så rädd att förlora honom just nu så jag vet inte hur jag ska bete mig. Finns ju inget jag kan göra, jag kan inte förhindra saker som sker och jag kan inte låsa in varken honom eller mig även om det känns som jag vill göra det vissa dagar...vad fan är det för fel på mig?!?! Har aldrig känt så här förr....snarare tvärtom. Så ja...det här inlägget blir ju ingen klokare av, men jag måste skriva av mig litegrann iaf.

Var och käkade kräftor hos Kattis och Mats igår, smaskigt som vanligt =) Emilia måste ha fått något konstigt i maten för hon fnittrade nonstop i 2 timmar tror jag...är underbart att se henne sådär, även om man får en del skavsår i öronen efter ett tag. Hon har ju vuxit så där fruktansvärt mycket nu igen, det går ju i ryck och bara de senaste veckorna har hon blivit mycket äldre igen. Igår hoppade jag även på min 13-dagars-jobbning, men med nya schemat blev det lite mindre =). Jobbar dock en vecka i sträck nu och jag vet att det inte är särskilt mycket men det känns ändå så när man har varit så mycket ledig som jag har nu. Men synden straffar sig säger dom...har blivit bjuden på en massa kalas framöver här så måste försöka pussla ihop helgerna på nåt vis. Ska då även passa på att ta chansen och utmana min veka karaktär.....har avgett ett löfte som jag bara tror...en?...har hört, men jag hörde det ganska tydligt själv också. Och det känns som det är på tiden att stå upp för vad jag lovar. Så var det sagt. Nu tänker jag tröstshoppa litegrann, det brukar lätta på bördan ända tills fakturan kommer åtminstone....