Långa dagar hemmavid

Jag vet inte vad som händer med mig för tillfället. Eller jo, det vet jag väl, men idag....Emilia och jag var ju hemma och så...väldigt lugnt tempo, blev en liten promenad med Hugo, sen klotade jag ner i soffan och vi låg där och målade och pratade lite. Efter typ en timme var jag så trött så jag kunde inte ens hålla ögonen öppna. Alltså trött, det är jag duktig på att vara. Men jag blev så trött så jag inte kunde hålla mig vaken, det gick inte hur jag än försökte. Emilia höll på att skrva brev och jag hörde flera gånger hur hon frågade mig saker, men jag hörde henne långt, långt bort och jag kom på mig själv med att svara på frågor som jag hörde i drömmarna...jag hade alltså lyckats somna så djupt så jag drömde på ungefär en minut. Till slut fick jag säga till henne att jag var tvungen att vila och stora bruden slog igång en film själv och led väl knappast någon större nöd men jag tycker så synd om henne!! Hemma på höstlov och tvungen att vara med morsan som är som ett jävla lik. Imorron letar vi på en kompis så hon får ha lite skoj, sen på torsdag åker hon ner till faster Kattis och Mats i Stockholm =)

Har iaf blivit sjukskriven till och med 15 november i första taget, hoppas verkligen jag kommer tillbaka till jobbet sen. Det är verkligen knäckande att bara ligga hemma och inte kunna göra någonting. Dessutom gnager samvetet över Hugo som bara får det nödvändigaste vad gäller uppmärksamhet just nu. Jag vet ju hur han blir om han blir åsidosatt en längre tid så jag hoppas äve för den skull att det här ger sig snart. Det finns bara en positiv sak vad gäller det här som jag har märkt än så länge och det är ju att det inte går några pengar när man är klistrad i soffan =) sen går man väl iofs ner i vikt också. Men det känns inte särskilt positivt nu iaf så...nä, jag är inte på något topphumör! Får tillbringa mer tid med terapi-skrift här antar jag. Men nu har jag suttit upp betydligt längre än magen tillåter så nu blir det Hemmafruar och frysta hallon i soffan. Bajj.