Jävligt jobbigt....

Den här dagen började tungt, tungt, utan sol och på fel sida...ibland orkar jag bara inte. Under flera veckors tid nu, men speciellt de två-tre senaste, så har Nasse satt i system att...ja, jag vet inte hur jag ska förklara det. Jävlas? Vara dryg? Säga emot? Man kliver upp på morronen, glad och nöjd, och går in och väcker henne (väckarklockan går inte att använda, både hon och vi skiter på oss när den börjar skrälla) och ibland kan hon faktiskt vara trevlig då, och då dröjer det väl en 5 minuter iaf innan det drar igång. Eller så är hon grinig på en gång. Och då ska det börjas och bråka om någonting, oftast kläder då, och då är det ju inte om vad hon ska ha på sig utan om att ingenting passar. Hon har ingen som helst anledning att tro att jag skulle vika mig, men ändå fortsätter hon, dag efter dag. Sen rullar det på med gnäll om frukosten, ifrågasättande om varför hon ska borsta tänderna vilket hon har gjort och inte sluppit undan de senaste 7 ½ åren, och när vi väl har kommit till hallen och ytterkläderna är jag så jävla förbannad så jag skulle kunna slänga ut henne i en snödriva och låsa dörren. Jag vet hur det låter, och jag gör det inte, men som dom säger små barn, små bekymmer osv...när jag glad åker till skolan för att hämta henne efter jobbet så möts jag, inte varje dag men för ofta, av någon som är rent ut sagt otrevlig och istället för ett hej får man ett "hämta väskan" i ansiktet och sura miner. Kan vi inte ta hem en kompis den dagen så är det grinigt i en timme. Och vi pratar....jag har pratat och pratat och pratat med henne, och hon kan inte svara på varför hon beter sig som hon gör. Ibland säger hon att "det onda i mig tar bara över"...och det är väl precis så jag har läst mig till att det är den här perioden, hon är mittemellan barn och halvvuxen, men jag tycker ändå den här barnsliga trotsen borde försvinna. Kanske det har att göra med att hon vet att hon snart inte är ensam om uppmärksamheten längre, även om hon inte har sagt nåt om det. Hursomhelst så sliter det en i småbitar, iaf mig. Förut har jag självklart känt att det har varit jobbigt med barn i perioder, men då har det varit mer fysiskt nästan, och man har kanske varit irriterad, arg och trött. Nu är det enbart jobbigt på insidan och jag känner mig så jävla ledsen. Imorse fick jag släpa henne in i duschen efter att hon igår kväll hade lovat att duscha på morronen idag istället för då eftersom det blev rätt sent...det tog knappt 5 minuter så var det igång, och jag kände hur jag bara rasade ihop, sen har jag varit knäckt sen dess. Det går över så klart, och inte vet jag om jag är lite överdrivet känslig nu också, men fan....

Annars har vi haft en kanonhelg faktiskt, golvet blev lagt i lördags medans jag och E var på bio =) blev även igenkaklat inne i badrummet där det har varit mdf-skivor nu sen Inge höjde fönstret, och det blev som nytt nästan! Vi var på Alvin och gänget 2, vilken jävla skitfilm!! Jag garvar alltid när vi går på barnfilmer, men den här filmen var så fruktansvärt risig så det var inte sant, och framförallt irriterade jag mig på värderingar och sensmoral, jag vet, det är en barnfilm, men just därför!! Antingen så gör man en film som är rolig, punkt slut, eller så gör man en film med eftertanke och den här hade ingendera....uäkh! Men Nasse var ju nöjd så jag sa inget...efter det blev det lite kinamat i Bönan, sen filmkväll då...söndagen spenderade jag och Fia på Ikea och Mio, köpte äntligen två sittsäckar i mörkbrunt som är guld värda när man bor lite trångt och det är många soffliggare här =) blev en hel hög med nödvändiga saker från Ikea också som vanligt. På kvällen kom nästan hela Familjen hit och käkade och käkade lite till, blir alltid lika glad när man får utfodra dom och hänga lite! Lite Wallander på det så var det godnatt sen...och ja, resten kan vi. Är så trött i skallen nu så jag tänker inte göra ett skit mer än å ligga ner tills jobbet skriker i eftermiddag. Jag hoppas det blir en bättre dag imorrn. Hejs svejs så länge....