Jag har sovit som jag aldrig har sovit, och sover man för mycket brukar man ju få ångest av bara det, men det har varit ganska skönt måste jag säga. Har sluppit tänka och fundera iaf. Jag sov på em igår, gick upp och åt lite och la mig i sängen igen kl halv 7 och har sovit till 11 idag, dvs över 16 timmar. Känns bättre idag även om man inte har någon lust till nånting. Magontet har börjat släppa och det värsta är över. Imorrn tänker jag iaf gå och jobba och det känns också bra, kan inte sitta här hemma själv och grunna på saker och ting, ingenting blir bättre av det. Jag vill träffa folk och skratta åt fåniga saker och få tiden att gå. Igår kväll knackade det på dörren och jag fick ett blombud med en jättefin bukett som visade sig vara från Tess, Mathias och Emelie. Inge fick öppna den för jag bara bölade jag...inuti kortet stod det:
"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag, och något alldeles oväntat sker. Världen förändras varje dag, men ibland blir den aldrig densamma mer."
Jag kan inte sammanfatta det på ett bättre sätt. Förutom den vill jag tacka igen för alla sms och telefonsamtal jag har fått, det är väldigt skönt att veta att det är så många som bryr sig! Jag påminns igen om att aldrig ta saker och människor för givet...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar