Jävla skitdag

Idag skulle jag ha varit på jobbet och tjoat runt med dom andra och varit glad. Men så blev det inte. Igår på jobbet började jag helt plötsligt blöda, inte så mycket först men sen blev det bara värre och värre. Hade så ont i magen som jag aldrig haft förr, men kunde iaf sova ett tag efter ett gäng starka värktabletter. Ringde upp Kvinnokliniken på sjukhuset imorse och fick tid kl 10, så det var bara att åka. Efter ultraljud var det bara att konstatera det som jag redan visste, jag hade fått missfall. Jag försöker se det från den ljusa sidan, att jag inte hade hunnit gå så långt och att det antagligen var något fel. Att vara "glad" att kroppen fixade det hela själv och att jag slapp tabletter och skrapning och skit. Men det är ganska svårt att vara glad just nu. Jag som inte ens var säker på att jag ville det här när jag blev gravid, men på 3 veckor hinner man ställa in sig på många saker och i huvudet har man ju redan förberett sig på en liten. Så länge jag inte tänker på det går det ganska bra, men när någon frågar, vilket många har hunnit gjort idag, så brister det. Tack allihopa iaf för alla värmande ord, speciellt du Tess, du förstår visst allt du ;) har bestämt mig för att inte ramla ihop för det här, det här SKA bli en bra sommar!

Det andra som surrar i huvet på mig är förstås olyckan i Hedesunda i lördags natt. Det var min klasskompis lillebror som dog, och de andra två från Hedesunda känner man ju också igen, även om det inte var någon man umgicks med. Känns så totalt overkligt att sånt händer, speciellt i en sån liten by, varför vet jag inte. Det är ju så, det blir såpass mer påtagligt, nog för att jag tror att man har lika många vänner om man bor i en stad som i en by, men nog har man många fler ytligt bekanta när man bor i ett litet samhälle och "alla känner alla". Man har ett ansikte på alla och man har pratat med de flesta någon gång. Det är fruktansvärt tragiskt och mina tankar går till Klas familj idag.

Nu tänker jag iaf försöka sluta vältra mig i jobbiga tankar och elände. Tänker faktiskt gå och sova en stund för det har det inte blivit mycket av inatt. Emilia är på fritids trots att jag är hemma. men efter omständigheterna tror jag att det är ok. Jag vill verkligen inte berätta för henne att det inte blir något syskon, hon kommer bli jätteledsen =( men hon måste ju få veta, ju fortare desto bättre. Uppdaterar snart.