Fan. Ibland är man bra jävla dum.

Fan. Ibland tycker jag att vissa människor har fått lite för mycket av livets jävligheter på en och samma gång.

Fan. Varför tar vinflaskan alltid slut när man är som mest sugen?

Idag har vi vaknat upp ur en vecka av sjukdom, feber och stillasittande i soffan. Det är Fismaja Nasse som har varit riktigt dålig med riktigt ihållande feber som startade i fredags och inte släppte klorna förrän idag. Man märker ganska snart när hon är tillbaka i matchstrumporna eftersom munnen börjar gå igen och hon orkar vara härligt tjurig och klaga på maten =) senaste dagarna har hon bara sagt "tack, mamma" och "jag går och lägger mig en stund, mamma" och då blir man ganska orolig. Idag är även första dagen vi kan låta våra lungor fyllas av syrefylld och under 50 graders-luft trots att vi är inomhus och AC:n inte går på högsta varv och alla hål som finns i huset står på vid gavel...ser fram emot en natt med sömn! Gräsmattan är gul och blommorna sloknar trots ihärdig vattning, men det är sommar, ledigt och jag njuter av varje sekund =) förutom att jag igår natt vaknade av ett egendomligt tissande ljud. Två gånger under natten har jag hört en smäll i golvet som jag har registrerat men inte brytt mig nämnvärt i. Jag måste ha tagit upp grejen som for i golvet eftersom den åkte ner igen, men jag tänkte nog inte på det...efter andra gången kvicknade jag dock till då, av det där ljudet. Man är ju inte så snabb den där tiden på dygnet så det tog ju nån sekund innan jag kunde lokalisera var ljudet kom ifrån - under sängen. Så jag böjer mig över sängkanten och tittar...och där sitter Pontus. Han har vält ner nappflaskan som det finns en skvätt mjölkersättning kvar i som David har somnat ifrån - och katten sitter där och snuttar på flaskan, precis som en stor hårig bebis. Det värsta är nog att han ser lite lätt skyldig ut men han slutar inte för det är ju så gott och mysigt... =) vad säger man? Kattskrälle.