Jag vill börja med att sjunga en sång.

Det är över nu, men jag kommer ihåg alla dagar med dig
De är över nu, hör ett bom, bom, bom som kallar på dig
Det är över nu, men jag kommer ihåg en helt annan tid
Den är över nu, det hörs en kall, kall vind som sveper förbi
Det är över nu

Så. Ja, Inges semester är slut, och det är ungefär så det känns. Jag känner mig lite utlämnad och skräckslagen inför ett år med huvudansvar för två barn, åtminstone dagtid. Hur gör man? Kommer de att få skörbjugg? Kommer jag någonsin få en sovmorron igen? Jag vet...jag överdriver. Men ändå. I början på juli när Inge drog i flera dagar och lämnade mig med en liten bebis och storasyster så erbjöd sig precis alla att hjälpa till på olika sätt och det var visst nästan lite synd om mig...nu verkar folk förvänta sig att jag klarar av det här! Hua.

Så, helgen var fabulös! På alla sätt. Anthrax och Slayer var precis så bra som jag hade hoppats och Kapten Morgan var lika god som jag hade hoppats och sällskapet var trevligare än jag hade hoppats. Trots allt det är nog ändå minnet av vädret det som kommer hänga kvar längst, haha! Det regnade uppifrån, nerifrån, från höger, från vänster och från precis alla andra håll! Hade skinnjacka som höll det mesta borta första två timmarna men sen blev det plastpåse på men alltså det spelade ingen roll...det kröp liksom in ändå. Men hursomhelst, kul hade jag! Och mersmak fick jag, så jag hoppas verkligen att jag kan hänga med på Sweden Rock nästa år =) iallafall så vaknade jag med huvudvärk i lördags morse och ont i halsen, men ett par Alvedon senare tänkte jag inte mer på det...lersimningen gjorde dock inte saken bättre så jag åkte hem tidigt igår, var hemma strax efter 11, och sen dess har jag legat som ett lik med 39 graders feber, tajming nu när Inge inte är hemma...tur man har hyfsat snälla barn! Idag har Nasse varit på dagridläger i Mårtsbo och hon är jättenöjd så kanske, kanske mamma äntligen har lurat in henne på hästbanan =D tjejen där har bara ponnyer, varav en minishettis som är trettio år! Ojojoj...liten och gråhårig och så söt så hjärtat smälter. Han hade gått att rida och köra fram till förra sommaren men nu hade väl kroppen börjat sagt sitt trots att han fortfarande var pigg...lille vännen.

Nu ska jag bota halsontet med en köttig glass och soffliggning. Det jag gör bäst! Herrå!