Jag är så lycklig. Ibland blir jag det, bara sådär ändå. Det är fint.
Ikväll har jag tänt ljus i hela vardagsrummet. Glömde visst bort att solen stekte utanför och att det var 24 grader i skuggan, och helt plötsligt blev det en regnig novemberkväll här med filtar i soffan och det var jätteskönt =) varma mackor i ugnen, lite La Garonne, barnledigt och sen...ja. Äsch, det tänker jag inte skriva om här!
Var hos min allra bästa kille Ville idag och red för första gången på över 4 månader, tillsammans med mycket trevligt sällskap, och jag fattade inte förrän jag satt på hästryggen hur mycket jag hade saknat honom! Med bromsbitna lår och tjärlukt i händerna inser jag nu att ett liv utan hästar inte är ett fullvärdigt liv. Det ska vara i lagom dos och ingen har det väl bättre än jag som liksom bara glider på räkmacka med världens bästa nordis.
Känns som jag bara hann landa hemma så åker jag vidare mot Stockholm och Sonisphere imorrn, ska bli fett med kul =) är lite orolig för kondisen bara, kör vi igång 12 redan så är jag färdig vid 8 om jag känner mig själv rätt, men allt därefter är ett plus! Jag återkommer om huruvida det gick bra eller inte. Nu är det bara att bli näck igen och antasta killen i soffan.... =P
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar