Det finns inga ord som kan förklara kärleken till ens barn. Och rikedomen. Hur många gånger har jag inte legat mitt i natten och tittat och förundrats och tänkt att om jag vaknade imorron till en underbar, vacker dag i ett nytt, fint hus, många djur och en stadig bit pengar på banken så skulle inget av det spela någon roll om inte ni fanns här, mina älskade ungar. Man är så rik som man någonsin kan bli när man har fått ett friskt barn. Att få vakna av ett gurglande ljud, ett stort, tandlöst leende och två små klara, busiga ögon är en skatt som inte går att värdera. Eller för all del vakna av att ett tjurigt tonårsmonster dimper ner i sängen och krossar ens revben medans hon vrålar att frukost ska infinna sig inom 2 minuter.... =) jag känner en enorm medkänsla med alla de som längtar men ännu inte kommit ända dit. Eller ännu värre, kommit dit och sen förlorat allt på några sekunder. Om jag kunde dela med mig av all den lycka och den "tur" eller vad jag ska kalla det, att jag har fått allt det jag kunde önska, och mer, så skulle jag göra det på en gång. Mina barn är mina barn men de är aldrig mina ägodelar. Som Afzelius säger:

Som barn tar man kärleken för given, allting annat är mot ens natur
Från den stund man tar steget ut i livet, är man bara ett tillgivet djur


Vem besitter förmågan att veta, vad som ryms i en ny individ?
Vem kan säga till nån annan, hur lyckan ser ut, vem kan säga vad nån annan vill bli?
Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån, låt dina växter få leva där de trivs
Lås inte in dina plantor i ett drivhus, låt dem få slippa ett onaturligt liv


Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt
Vill du bli respekterad av din avbild
Då får du visa din avbild respekt