Just nu...är det lite jobbigt att vara morsa. Är evigt tacksam för mina friska och underbara ungar såklart...och faktiskt så har ju Emilia varit underbar på senaste, hon som ändå har varit lite problematisk till och från. Men David som nu har varit sjuk till och från väldigt länge tycker jag har senaste veckan haft det tufft och i slutändan blir det tufft för alla! En envis förkylning som har satt sig på luftrören som han nu får medicin för, blandat med slemhosta och feber som kommer och går har gjort honom gnällig och skrikig och oss ganska sömnlösa. Inge är ju hemma sjukskriven och tur är väl det så vi iallafall kan gå lite i skift för jag vet inte hur jag skulle fixa dagarna just nu. Måste få sova nångång under dagen, och dessutom blir man ju lappsjuk när man sitter hemma själv...nu kan vi ju iaf tjata lite på varann =) i skrivande stund har David varit vaken i typ 2 timmar och har gnällt i stort sett ihållande sen han vaknade, och så är det mest hela tiden. Han äter inte, det enda som duger är välling, och han vill varken stå, sitta eller ligga, inga leksaker är roliga och när han får medicin blir han jätteledsen. Tycker så synd om honom, men man försöker ju så gott man kan att bära och trösta...hoppas våran glada lilla kille kommer tillbaka snart.

Förövrigt inte särskilt mycket nytt. Festen blev ju framflyttad eftersom de flesta inte kunde (jobba?? va? =) ), så kör i april nån gång istället. Synd men wtf...kanske lille Fisen kan haka på tillåmed då =) börjar få ågren redan inför hösten. Tiden fram till nu har gått så fruktansvärt fort, har inte ens hängt med på att det är sportlov nästa vecka. Så det kommer bara damma till så är det påsklov, och då är det i stort sett vår, och är väl försommaren här så kommer det ju bara säga brakskit så är sommaren över och hösten här. Och med det inskolning för Lilleman och dags att börja jobba igen och vänta på pension =D och det känns lite sorgligt på något vis, man fattar ju inte vilket privilegium det är förrän man är i det och sen vips så är det över liksom. Doh. Och man kommer faktiskt aldrig ha en sån här sammanhängande ledighet igen förrän pensionen, om man inte får för sig å vinna på Triss då. Fast å andra sidan är väl inte ledighet det man eftersträvar resten av livet heller, jag tycker ju om att jobba konstig som jag är, grejen är väl att ha ett jobb som man längtar till så fritid och jobb känns equal så att säga. Och jag trivs på mitt jobb nu, det gör jag verkligen, men det är klart...nåt nytt får det ju bli nångång. Men vad?

Har tankat lite energi nu med en dusch, en hårdmacka med makrill och en stor balja te. Så nu är det dags att krypa till kojan och nästa fajt med David. Han sover sött nu (haft en paus i skriften) men om den här natten blir densamma som de förra så borde han vakna om cirka 1-2 timmar och gasta en stund. Skönt att veta....så hörni. Sov gott, för det ska inte jag. Pyss