Oj...jag bloggar igen. Jag vet inte varför det inte fungerade förut. Men nu så.

Fuck...läste mitt sista inlägg som var i maj -11 va? Det har hänt en del sen sist. Vilket man väl får hoppas! Jag kan inte resumera det här året...eller 8-9 månaderna.

I dags dato är läget....sådär! Det har varit en tornado här de senaste tre månaderna, och jag kan inte förklara varför just här och nu, det kommer jag få skriva om efterhand. Jag är ledsen att jag har varit så fruktansvärt dålig på att höra av mig till er, nära och kära, men sån blir jag när jag inte är på topp. Jag insåg att jag inte ringt mamma och pappa mer än 2 gånger på typ en och en halv månad häromdagen, förlåt för det! Jag har stängt in mig som en mussla, det är väl så jag funkar. Men jag jobbar på skiten iaf. Det är nog ganska vanligt att folk som inte mår som dom ska stänger av istället, men det är inte meningen. Jag känner ju fortfarande samma, eller mer, men det är så mycket runtikring. Man får svårt att följa med sig själv och att ens ha tid att reflektera ibland. Jag önskar att man inte blev instängd i en bubbla, men jag vet också att jag är på väg ur den. Helt plötsligt har det också dykt upp underbara människor runtikring en, jag har underskattat er och vad ni gör för de runt er...hoppas kunna ge tillbaka något av det jag har fått den här tiden. Ni vet vilka ni är.

Oj, vilket positivt inlägg. Men jo, det är mer positivt än det låter. Livet tar vändingar ibland som man aldrig kunde förutse eller ens tänka sig. Jag har alltid varit väldigt sentimental och velat hänga kvar i det som har varit. Men jag inser nu att det är ok att släppa taget. Att blicka framåt och fortfarande minnas det som var bra. Vi kan aldrig ändra det som har varit, men vi kan lära oss och inte göra om misstagen. Vi har alla minnen av perioder i livet när allt var på topp, och man önskar ibland att man var där igen. Men hur det än är tror jag de flesta av oss inte skulle vilja resa tillbaka i tiden och vara där igen. Det är ett minne, ett fantastiskt minne, men vi kan inte leva samma andetag igen. Så att blicka framåt kommer få vara min melodi för ett tag framöver.

Jag lär väl flagga på Fejjan att bloggen är uppe igen =) jag menar...finns det inte på Fejjan har det ju inte hänt.