Så var det då klart, och bestämt. Livet blev inte som vi hade tänkt oss. Inget blev som vi hade tänkt oss.

Som jag skrivit förr, så har jag alltid velat hålla kvar i det som var. Och jag är väl fortfarande sån, inte förändras man så mycket över en natt. Men ibland undrar jag om vi känner att vi lämnar det vi hade....ibland känns det mer som att vi börjar om på något annat, istället för att bara se det som ett avslutat kapitel. Vi kommer ju alltid vara ett vi förstås, även om det inte är på det sättet längre. Och jag trodde verkligen inte för ett par månader sen att jag kunde känna att jag hade gått igenom det så många gånger så att det faktiskt känns ok, jag har förlikat mig med det. Det är en enorm lättnad att kunna acceptera ibland, utan att behöva kämpa emot, även om det är något man i grund och botten inte vill. Att man inte kan styra över allt. Att det tillochmed är helt ok att vara bedrövligt ledsen ena dagen för att kliva upp med ett leende nästa.

Den här veckan har gått åt till att ringa runt och prata, prata, prata. Jag har verkligen försökt skriva/ringa till alla, men jag har inte hunnit, ledsen för det! Lite praktiskt har väl också blivit ordnat, och idag fick jag nycklarna och ställde in nya sängen och nya tv:n. I nya lyan. Det känns bra att vara där, det gör det. Lite som en fristad, och jag är så glad att jag hittade den. Jag var beredd att ta vad skit som helst ett tag för att bara komma undan, och jag är så glad att jag inte gjorde det. Det är så viktigt att trivas där man bor, och det vet jag ju. Ännu viktigare är det förstås att barnen trivs, och det tror jag verkligen de kommer göra. Emilia vill gärna vara där, även om hon kommer på då och då vad det egentligen innebär. Men det är en dag i taget, vad gäller allt. Jag kan omöjligt veta vad som händer om några dagar, några veckor eller ett år. Det enda jag tror är att vi kommer få en chans att bli hela igen, även om det inte blir tillsammans.

Dags att sova...blir en tuff vecka det här!! Sportlov, jobb, flytt, och en massa tankar däremellan. Det är väl bra man har mycket att göra så tankarna inte hinner ikapp en. Det gör dom väl förr eller senare ändå, men då kanske man hinner förbereda sig lite till, vad vet jag. Oavsett så är jag så glad att jag har er, familj och självvald familj, som lyssnar och undrar och frågar och hjälper. Utan er hade jag varit...inget! Snart tillbaka....


And we're young enough to say
This has gotta be the good life
This has gotta be the good life
A good, good life

When you're happy like fool
Let it take you over
When ererything is out
You gotta take it in