Så har man överlevt ännu en vecka i denna berg- och dalbana. För ibland känns livet så...upp och ner och fram och tillbaks och ibland pirrar det av lycka och ibland vill man kräkas. Veckan som var bjöd på väldigt mycket av båda och jag känner mig lite matt.

I lördags damp det så ner en ny familjemedlem, Simba, 11 veckor gammal =) och tja, jag behöver väl överhuvudtaget inte beskriva honom eller ens antyda att han är supersöt eller galet charmig. Han är ju en kattunge FFS. Röd och vit, luden och spinner som en mindre tröska...sån är han! En sak som man dock knappast kan anklaga kattungar för är ju att vara särskilt smarta...igår kväll bestämde han sig för att bära iväg med spetsgardinen som vi har i sovrummet. Vad han inte tänkte på var att gardinen ju faktiskt satt fast någonstans, och det i kombination med mycket vassa små tänder när han hoppade över till sängen med gardinen i munnen resulterade ju i ett stycke katt som blev hängande i gardin med tänderna och inte kom loss...två gånger. Suck. Men när man är sådär gullig kommer man visst undan med allt.

Utöver det vet jag inte riktigt vad vi gjorde i veckan förutom att dagarna flög förbi! Hann med ett besök i Dalen och sprillans-huset, ett antal promenader med härligt pladder, shoppingvända i värsta värmen, många kaffekoppar, ridläger, mycket Davidmys och en hel del Emilia-tjat, en sväng på krogen och faktiskt, ja faktiskt...träningsstart =) har äntligen kommit igång med dödköttet och börjat springa, och jag tänker inte påstå att det är kul för det har jag aldrig tyckt, men det är däremot rätt skönt. Vågen står fortfarande på ungefär +5 men det ska väl ordna sig om ett tag hoppas jag! Det är 5 satans jävla förbannat envisa kilon som sitter på precis fel ställen, tänk om den goda fen kunde komma och vifta med en oxfilé och så hade alla kilon hoppat upp i rattarna istället...men det händer bara inte. Så fram tills att det händer får jag vackert snöra på mig mina trötta Ellos-dojor och ge mig ut på knöliga grusvägar. Vore fint med ett par riktiga skor så kanske knäna håller ett par år till men...den som lever får se =)

Hoppas på kanonväder några dagar till...vill inte släppa in hösten riktigt än. I veckan är min älskade bror hemma i byn och jag hoppas kunna vara där en hel del, skolstarten gör det ju bara en anings bökigt, men ska nog börja med att ta ledigt för fröken =) bara vara, äta mat, ut och gå och fiska en hel del...precis vad som behövs.