Jaaaa, jag hoppas på en fantastisk helg. Jag VET att det ska bli soligt, så resten faller antagligen på plats. Jag ska få träffa min älskade/saknade bror, och hans käresta med familj åtminstone en snabbis, och så få vara med min egen familj då det räknas nog det också =)

Jag måste bara få kommentera det här med Fejsbook. Mycket händer och vidarebefordras och kommenteras och glädjer och förstör på Fejsbook. Men kan tycka att det är inte mer än en ganska nördig community, men faktum är att det är ju mer än så. Det är vårat dagis där man får reda på saker om folk man inte träffat på åratal och mer därtill, och de man känner bra håller man en stadig kontakt med därigenom. Kan ju inte mer än tala för mig själv, men jag är rätt säker på att fler håller med mig när jag säger att även de nära och kära är några som man har relativa uppgifter om tack vare, just det....Fejsbook. Små saker men ändå rätt viktiga saker. Idag hittade jag på en gammal klasskompis på Fejjan, som jag inte sett mer än sporadiskt de senaste 15 åren. Att bara se hans bilder var som att slängas tillbaka till man var 10 år gammal, och det är väl rätt otroligt ändå...att något så opersonligt som internet och Fejjan kan göra nåt sånt. Det är lätt att skratta åt det, men aaaa, jag vet inte...vart jag vill komma med det här eller säga, men jag tror ni vet vad jag skriver om! Många gånger blir man delaktig i andras liv på ett sätt man inte annars hade blivit och att det är över internet behöver väl inte vara något negativt...eller??!

Ja annars då....fick smita tidigare från jobbet idag så nu sitter jag här och Lorden framför TV:n och kollar på nån form av knockdown, som vanligt alltså. Påsklovet känns hyfsat bortkastat då Nasse varit sjuk nästan hela tiden. Hon var ju magsjuk under sportlovet, och nu världens förkylning under påsken, känns inte helt ok. Skulle ju ha hittat på en massa saker, men nu har vi blitt hemma och grejat och det är väl rätt skönt ibland men nä, nu kändes det bara långrandigt. Det känns åtminstone skönt att man vet att det blir ett ordentligt sommarlov då man kan ta igen lite tid och göra lite saker. Även om hela sommaren är rätt kort ändå så är jag glad att man inte ska klämma in allt på 4 veckor som många andra. Jag går hem någon vecka före sista maj så vi kommer ha gott om tid.... =) och det njuuuuter jag på! Men NU....nu ska jag ta ett glas rosé och slaska loss lite på Lorden =D pyss pyss!!

Hjärtans lust

Ja, det har jag! Känner mig så...hjärtlig! Soljäveln skiner och det bubblar lite i magen inför stundande tider. Precis just den här tiden är alla gånger den bästa....några blyga tussilagosar och krokusar har tittat upp, men inte mer än så. Allt ligger redo att explodera, men när det väl gör det så går det så jävla fort så just precis nu vill jag bara frysa tiden. Davids rum är klart, David själv är så himla skön att vara med (även om han har sina stunder =) ), Nasse har efter en downperiod återfått gnistan och saker och ting ser ut att lösa sig! Jag jobbar inte många helger till och det är väl båda positivt och negativt. Självklart är det superskönt att vara ledig en hel sommar, vilken satans lyx liksom. Men det känns också som man bygger på ångesten lite extra inför hösten, men som sagt, kommer ju jobba extra i sommar så helt off blir man väl inte. Kvällens plan var grill i Hille, men då lyckas Nasseman gå å bli sjuk. När Fia var här var hon piggare, men sen dess ligger hon som ett lik i soffan och glor, så jag antar att fröken inte är helt fräsch. Jag som hade sett fram emot nåt glas rosé och en köttig köttbit =( men det blir ju en dag imorrn också. Har druckit alldeles för mycket kaffe, vilket man gör när man är föräldraledig har jag upptäckt, så nu mår jag bara illa. Hoppas på en ridtur imorrn, saknar min Villeman! I övrigt bjuder helgen nog mest på städning av gården, nåt som alltid chockerar när snön smälter undan är hur äckligt slarvig man visst var för ett antal månader sen när man inte ens rensade ur rabatterna på det värsta eller ens bemödade sig att ta in krattorna i boden. Det som göms i snö, det ligger nu strösslat lite överallt =) jag hoppas fortfarande på att vi ska kunna smälla upp staket så vi kan ha lite sommargetter eller ankor här, men vi får la se vad chefen säger om det. Det behöver ju inte kosta så mycket, och det behöver inte ta så lång tid.

A Day From Hell That Is Given To Us

Vilken jävla skitjävladag. Sämre kan det i stort sett inte bli!!!!!!! Först så har vi inga pengar. Noll spänn, pga (som vanligt) att FK inte gör det de ska göra utan således bara skiter i att informera om att man har missat ett papper. Så inga pengar, men det gör inget, vi kan äta tapeter för det har vi gott om. Behöver ju ingen el heller nu när solen börjar värma. Men för att fortsätta så gav min bil upp idag. Olja över hela gården och ingen diagnos än så länge. Så jag och David blev livegna idag vilket verkligen är fantastiskt roligt med en rabiat bäbis med överskottsenergi. Har gjort så gott jag kunnat men han har varit så förbannat grinig och sovit alldeles för lite så jag visste inte vart jag skulle ta vägen till slut. Fick honom till slut att somna efter 5 och då hade jag sån huvudvärk efter allt skrikande så jag trodde skallen skulle ramla av. Dessförinnan var jag ju tvungen att ringa skolan och säga till Emilia att hon skulle ta bussen hem, vilket hon var med på, vi skulle höras strax efter att hon hade slutat för då hade hon 20 minuter på sig att gå upp till hållplatsen, dvs gott om tid! Ringer henne för att kolla att hon är på väg när det är 10 minuter kvar tills bussen passerar Trödje, och då sitter hon på toa och grinar och kan absolut inte åka någon buss. Försöker lugtn och pedagogiskt förklara att hon måste ta bussen för pappa kan inte hämta, men nej. Så 200 samtal senare får hon stanna på fritids tills hon kan följa med en kompis hem....suck. Eftermiddagen flyter på med galen bebis...tills Inge kommer hem och hans bil går som skit. Ja, en sväng till macken och tillbaka, nu startar den inte. För det första; vad är oddsen???!!! För det andra; räcker det inte nu?? Alltså, jag brukar ändå kunna hålla god min eller vad man ska säga, men just nu orkar jag bara inte. Jag vill bara lägga mig i sängen och skrika, alternativt sälja allt, packa en väska och flytta till en öde ö. Vilket jävla värdelöst skit helt enkelt.

Slog mig lite extra häromdan hur illa man ibland kan se ut som förälder. Och nu menar jag inte utseendemässigt, jag vet att jag inte är särskilt snygg. Vi var på Sibylla och skulle käka, och apropå ingenting började Emilia vissla. Hon hann nog vissla i ungefär 5 sekunder innan jag fräste åt henne;"VAR TYST!!". Bredvid oss satt någon form av tant/kvinna/dam i obestämbar ålder och när jag tittade åt hennes håll kunde jag verkligen se i hennes blick vilken vidrig mamma jag var. "Den stackars flickan ville ju bara vissla lite." Vad tanten/kvinnan/damen antagligen inte visste var att Emilia hade visslat i stort sett oavbrutet i 9 timmar innan dess. Och när man har hört det ljudet i 9 timmar är man fruktansvärt less på det, speciellt när man har bett henne sluta kanske tio gånger redan. Så, och det här har jag tänkt på många gånger förut, döm inte griniga och skällande mammor och pappor för hårt. Och det gäller väl även kanske andra människor och situationer. Du vet ju faktiskt inte riktigt vad som har föregått det du just precis nu står och bevittnar, och jag lovar, finns det något som kan göra den lugnaste människa smått galen så är det just barn. Som Fia skulle ha sagt; "Det brann i huvet på mig."

Förutom visslandet så har jag faktiskt lärt mig en hel del 8-åriga upptäkter under sportlovet. Det far runt mycket i den skallen, och just nu är det ju (förutom döden, kärleken, dinosauriernas uppkomst och andra världsliga frågor) matlagning som står på schemat. Ingen blir väl så glad som jag när hon frågar om vi inte kan gå på en matlagningskurs tillsammans och att hon vill lära sig laga ALL den underbart goda mat som mamma kan laga! Men till saken hör ju att när hon väl står där vid spisen så luktar ju allt skit och har äcklig konsistens och för att inte tala om när maten hamnar på bordet. Ungen äter ju i stort sett bara pasta, potatis, kyckling, fisk och bea. Ja, några gurkskivor då, och så ketchup förstås. Varför kan inte barn förstå att saker är goda? Jag förstår att de inte älskar allt, det gör ingen! Men alltså....hur kan det komma sig att alla barn är programmerade att tycka om samma saker? Man vet ju liksom vad som går hem hos Emilia, och då går det hem hos i stort sett alla barn. Vad är det som gör att vi nån gång i livet bara ramlar in på en stig där "vuxenmat" blir god? Är det liksom 15-årsgräns på blomkålsgratäng? Eller 35-årsgräns på löksås? Somebody explain.

För övrigt inte så mycket nytt. Jag kämpar som en galning för att hålla huset i ej obeboeligt skick. När Inge är hemma som han är nu är det så jävla stökigt så det är inte sant. Dels så drar ju han fram lika mycket skit som en 3-åring, men framförallt räknar man väl kanske nånstans i bakskallen med att han också ska röja av åtminstone en del av det. Sanningen är dock, gott folk, att han lyfter inte ett finger här hemma. Inte ett! Och jag kanske borde bli arg och skrika lite, men jag vet inte, jag orkar inte. Hade han varit hemma längre såvisst, men nu ser jag ändå ett slut på eländet. Snart ska han börja jobba, och även om det har varit supermysigt att ha haft de här veckorna tillsammans så ska det bli lika mysigt att få tillbaka vardagen igen =D han är ju duktig på det han gör. Hade jag inte haft Inge så hade ju många saker inte fungerat, men vi kan ju också konstatera att jag hade haft ett mycket finare hem utan honom. Men faktiskt, så väljer jag Inge ändå =)

Nu ska vi krypa ner bredvid en liten, liten Man som för en halvtimme sen har kräkts ner hela sig, sin säng, mattan och halva Inge. Jag hoppas att det inte är Emilias magsjuka han har fått, och går och drar ett shotsglas med vitpeppar. So long!

Just nu...är det lite jobbigt att vara morsa. Är evigt tacksam för mina friska och underbara ungar såklart...och faktiskt så har ju Emilia varit underbar på senaste, hon som ändå har varit lite problematisk till och från. Men David som nu har varit sjuk till och från väldigt länge tycker jag har senaste veckan haft det tufft och i slutändan blir det tufft för alla! En envis förkylning som har satt sig på luftrören som han nu får medicin för, blandat med slemhosta och feber som kommer och går har gjort honom gnällig och skrikig och oss ganska sömnlösa. Inge är ju hemma sjukskriven och tur är väl det så vi iallafall kan gå lite i skift för jag vet inte hur jag skulle fixa dagarna just nu. Måste få sova nångång under dagen, och dessutom blir man ju lappsjuk när man sitter hemma själv...nu kan vi ju iaf tjata lite på varann =) i skrivande stund har David varit vaken i typ 2 timmar och har gnällt i stort sett ihållande sen han vaknade, och så är det mest hela tiden. Han äter inte, det enda som duger är välling, och han vill varken stå, sitta eller ligga, inga leksaker är roliga och när han får medicin blir han jätteledsen. Tycker så synd om honom, men man försöker ju så gott man kan att bära och trösta...hoppas våran glada lilla kille kommer tillbaka snart.

Förövrigt inte särskilt mycket nytt. Festen blev ju framflyttad eftersom de flesta inte kunde (jobba?? va? =) ), så kör i april nån gång istället. Synd men wtf...kanske lille Fisen kan haka på tillåmed då =) börjar få ågren redan inför hösten. Tiden fram till nu har gått så fruktansvärt fort, har inte ens hängt med på att det är sportlov nästa vecka. Så det kommer bara damma till så är det påsklov, och då är det i stort sett vår, och är väl försommaren här så kommer det ju bara säga brakskit så är sommaren över och hösten här. Och med det inskolning för Lilleman och dags att börja jobba igen och vänta på pension =D och det känns lite sorgligt på något vis, man fattar ju inte vilket privilegium det är förrän man är i det och sen vips så är det över liksom. Doh. Och man kommer faktiskt aldrig ha en sån här sammanhängande ledighet igen förrän pensionen, om man inte får för sig å vinna på Triss då. Fast å andra sidan är väl inte ledighet det man eftersträvar resten av livet heller, jag tycker ju om att jobba konstig som jag är, grejen är väl att ha ett jobb som man längtar till så fritid och jobb känns equal så att säga. Och jag trivs på mitt jobb nu, det gör jag verkligen, men det är klart...nåt nytt får det ju bli nångång. Men vad?

Har tankat lite energi nu med en dusch, en hårdmacka med makrill och en stor balja te. Så nu är det dags att krypa till kojan och nästa fajt med David. Han sover sött nu (haft en paus i skriften) men om den här natten blir densamma som de förra så borde han vakna om cirka 1-2 timmar och gasta en stund. Skönt att veta....så hörni. Sov gott, för det ska inte jag. Pyss

Äntligen har jag fått mitt glas vin som jag längtat efter. Hela helgen. Ja, jag är ett hobbyfyllo.

Nils är trasig igen...lille kissen! Tänk den dagen Nils inte finns längre, då kommer världen vara ett mycket tomt ställe. Jag tycker faktiskt om alla mina katter, mer eller mindre, men Nils har ett speciellt litet utrymme i hjärtat. Skulle gärna vilja veta var han kommer ifrån och vad som har hänt honom innan han kom till oss. Vad vi vet var han ju runt året när han dök upp under en altan i Sätra hösten -04...men ingen vet varifrån eller hur. Vissa katter fastnar mer än andra, Nisse påminner mycket om våra första katt vi hade medan jag var liten, Jönsson. Han var förvisso ingen hittekatt, men väl en "vild" katt född i en lada, och blev också väldigt lik Nisse i sättet, lite avståndstagande sådär men ändå väldigt kärvänlig. Värdig på något vis.

Den här helgen sprang bara bort på något vis...match igår (storstryk med 22-0, men lika lyckliga brudar ändå), sen var det mat och folk här och så vidare till Hedesunda och tjejligan...helt fascinerande hur vi liksom alltid faller tillbaka till hur det alltid varit när vi ses. Ibland går det ett år mellan gångerna, men oavsett vad som har hänt däremellan så är allt som vanligt när vi träffas =) jag antar att det är det man kallar Vänner. De som alltid kommer finnas där oavsett, och även om man (som jag) är superkass på att höra av sig så gör det inget.

Har helt snöat in på Bruno Mars...jag vet att det inte är så jävla unikt och hett, men han är alltså GRYYYYM....vilken röst. Vilken kille. I like.

Nasse satt och Youtubade idag och halkade in på Lotta Engbergs Fyra Bugg och en Coca-Cola, och när jag trallade med så kom jag att tänka på att Nasse antagligen inte visste vad en freestyle är. Så jag frågade "Vet du egentligen vad en freestyle är?" Nasse; "Öhhh...nä?" "Du vet såna här kassettband som fanns före CD-skivor" började jag, "man hade dom i typ en liten låda med hörlurar till, ungefär som en mp3-spelare fast större! Det var liksom grejen när jag och pappa var yngre." Nasse såg allmänt förvirrad ut. "Men du vet vad jag menar med kassettband va?" "Ja!" sken hon upp! "Det är ju en sån här som jag har sett som är stor och rund och svart och så lägger man på en pinne och så blir det musik!" "Nej, det är en LP, Emilia...så gamla är vi faktiskt inte." "Nähä...". "Men alltså du har väl sett ett band? En liten fyrkantig grej med två hål i och så är musiken på typ ett snöre inuti?" Hon bara tittade på mig som om jag var från en annan planet, "nä, mamma", och så gick hon.

Och där stod jag och insåg hur fantastiskt jävla ute och gammal jag har blivit.

Asså...är det här min låt eller...?

Today, I don't feel like doing anything
I just wanna lay in my bed
Don't feel like picking up my phone
So leave a message at the tone
Cus today I swear I'm not doing anything....

I'm gonna kick my feet up and stare at the fan
Turn the TV on
Throw my hand in my pants
Nobody's gon' tell me I can't

I'll be lying on my couch just chillin in my snuggie
Click to MTV so they can teach me how tho dougie
Cause in my castle I'm the freakin man....

Today, I don't feel like doing anything
I just wanna lay in my bed
Don't feel lika picking up my phone
So leave a message at the tone
Cause today I swear I'm not doing anything....

Äh shit alltså om jag gifter mig nån gång då ska jag ha denna frilla
på min skalle...nåt av det coolaste jag har sett iallafall!

Aja, hursomhelst, nu har jag åtminstone spytt klart. Känner mig taggad och glad inför morrondagens festligheter, men såklart går min lilla Lord och blir magsjuk nu =/ så läget är visst ovisst. Blir han sämre får jag allt vackert sitta hemma imorrn. Så har du en tumme över, håll den åt mig. Veckan har spenderats i säng och soffa, åt absolut ingenting mellan måndag kväll och torsdag em förutom en skvätt nyponsoppa och några makaroner som kom upp igen. Känner mig nästan lite renad =) Lille Mannis har äntligen fått korvform i blöjen igen vilket känns väldigt bra, inget skoj när dom är så små och inte kan berätta hur dom mår. Men idag har han både ätit och druckit som en häst och dessutom morrat åt mig flera gånger, så jag tror ordningen är återställd =D nya grejen är att skaka på huvudet! Man kan sitta och trissa honom så han nästan kiknar av skratt och så frågar man något och han skakar på huvudet och skrattar, han har fattat att det ger reaktioner och DET mina vänner är skoj!

Över nu till någon form av matlagning, hushållet är sig inte riktigt likt nu när Inge varit köksmästare några dagar =) helt plötsligt finns inga grönsaker, och när han åkte och handlade "mat" så fylldes frysen med hamburgare och falukorv. Inget annat.

Läste häromdan någon krönika angående det här med egna barn och andras ungar....fast det blev lite OT och handlade mer om hur det klickar för en med vissa barn och inte med andra. Först tänkte jag att det där stämmer välan inte, man tycker väl ungefär lika om de flesta barn (andras då...). Men efter lite rannsakning så insåg jag att det är ju precis så man funkar. Även om det knappast finns några ungar som man ogillar så klickar det med vissa och vissa tycker man bara är...bra! Fast det är ju knappast någon sensation, barn är ju faktiskt små människor och människor i allmänhet klickar eller klickar man inte med. Jag trodde bara....ja, jag vet inte. Jag har kommit till insikt gissar jag =) lilla Ulla kan jag ju erkänna att det har klickat med =D knepigt det där...man känner ju inte dom små liven liksom.

Jag har ätit så jävla mycket morötter och gurka och chips med dipp och ostkrokar och hällt i mig massor med Cola....ajöss till den promenaden då. Sitter även och tänker lite på några som jag vet har det tungt idag. Det är mycket sånt nu...många bebisar och mycket kul men även mycket elände runtikring. Tänk om man bara kunde göra nerförsbacke till folk som verkligen behöver det. Alla måste väl ha sina motgångar och tuffa perioder, men ibland är det lite väl orättvist fördelat.

Ska försöka sanera lite trycksvärta från min son =) han åt upp Sportbilagan tidigare ikväll, dessutom har han lite äpple/svart vinbärsgegga i håret och som vanligt ett antal majskrokar i kragen =D sen ska vi försöka få två fnitterfröknar att somna tidigare än halv 3 inatt vilket det blev sist Emilia hade en kompis här och sov över! Jag somnar före 11 iaf det vet jag...over and out!

Vet inte varför det går så himla segt med bloggandet nu, har liksom ingen inspiration! Sen känns det lite tradigt att skriva om upp-ploppande tänder, skitblöjor och skolscheman, vilket är min vardag just nu....även om det är den bästa vardagen jag kunde ha haft =) fast just nu är det ju jullov, och jag njuuuter för fulla muggar av att slippa kliva upp halv 7 vareviga dag. Vilket jäkla flyt man har som har trötta barn också som gärna sover, har inte klivit upp före 9 en enda dag på jullovet tror jag. Frukost intas runt halv 11 nu, and that I like! Imorse däremot fick jag jaga upp två förbannat trötta tjejer som jag senaste hörde fnittra halv 3 i natt =D Nasse skulle iväg på ridlektion så det var bara att masa sig upp och klä på sig. Men fick mjuka upp dom med O'boy och rostad macka i sängen först innan dom lämnade halmen, haha!

Bebisblogg som det här har blitt så får jag väl också skriva om bebisproblem va? Har en liten kille som skiter betong och har googlat runt lite vad man ska göra åt saken....fått tips om messmör och olja i maten, sluta med banan och köra med päron ist...mer tips? Så. Nog om bajs.

Emilia har fått en liten tremänning idag!! =) En liten Ian blev det, hoppas man får träffa familjen snart. Och så fick vi reda på att det blir en liten pojkkusin i Stockholm framåt sommaren, underbart! Och Isabelle är ju här och...ja, alltså, det kommer bli överbefolkat här snart, haha! Ljuvligt! Blev ju helt såld när man fick sitta och hålla lilla Ulla, och jag som inte vill ha många ungar, jag smälte som en rostbiff i solen och vill ha tusen stycken nu. Fast man fattar ju att man inte skulle orka med två blöjisar, men den här första tiden är så himla underbar och jag vill verkligen inte att det här ska vara sista gången man upplever det. Är väl iofs det man har barnbarn till, men wtf...jag kan inte börja längta efter att bli mormor när jag är 30 år.

Men nu...är det för sent för mig. Jungle City imorrn...