Livet flyter på här på Hagavägen...!

Men inte friktionsfritt förstås. Vi har haft våra problem så det räcker och blir över, och nu är det stora hjärtat som har det tufft. Självklart förstod man väl att det skulle visa sig på ett eller annat sätt förr eller senare, men jag trodde väl inte att det skulle komma ut på det här sättet. Det värsta är definitivt att se våran högljudda, glada och viljestarka tjej förvandlas till något helt annat =( tänker inte gå in på några detaljer här, men hursomhelst har vi sökt och fått hjälp, så nu hoppas jag att det är nerförsbacke här framöver. Hon säger själv att det känns bättre, och framförallt blir jag alldeles ställd av hur stor, vuxen och klok hon faktiskt är. Det är faktiskt ganska lätt att vara stark och tuff när man är i det!! Men jag antar att när man kommer ut på andra sidan, där borta någonstans, så är risken enorm att man bara rasar ihop. Och det tänker jag inte tillåta varken mig själv, Inge eller barnen att göra, punkt slut.

Den här veckan bara springer bort, liksom alla andra. Vi har väl egentligen inte hunnit göra så mycket, men iaf. Idag var vi och handlade lite nya möbler på Ikea till Emilias rum, det är ju fasiken omöjligt att möblera därinne....men hursom, tror vi fick till det skapligt. Sen ringde Julia, dotter till en av "fröknarna" (känns så konstigt att kalla henne det =D ) på dagis till E, hon är lika gammal, bor ett stenkast härifrån och har inga kompisar här i Hagalund...så dom är ju som stöpta för varandra. Tog ungeför 5 minuter sen stack dom iväg och gick ut med några hundar här i närheten, sen såg jag inte Emilia förrän kl 8 på kvällen. Är så glad att hon får leva det livet som jag önskar, just den där möjligheten att kunna springa över till kompisen bara utan att behöva ringa och skjutsa först. Med det sagt tycker jag inte att det är något fel med hur huset ligger, men det är nog skönt att kunna ha både och för fröken. Tror hon har saknat det där som är självklart för många andra barn! Det finns ju många som bor och har det så som vi har haft, med skjuts och planering, och det har såklart sina positiva sidor, men barn är ju ändå spontana. Det ska hända NU och inte om tre timmar....

Jag måste gå och lägga mig nu. Sen jag flyttade tror jag knappt jag har sovit en hel natt, eller jo EN natt kan jag komma ihåg, och vaknat utsövd. Det är alltid nåt, men ändå känner jag mig helt klart piggare än på länge. Men jag måste nog försöka sova ändå, reservtanken tar nog slut. Imorron blir det mest lugnt å skönt, lite rida kanske, definitivt en sväng till Brynäs Solcenter, lite gofika och lite god mat med små gapiga barn och större hormonstinna barn. Sen ser vi lite fram emot helgen och kalas med Carro och en massa andra människor jag inte känner. Barntid är så himla mycket mer uppskattat när man har vuxentid, det är en märklig ekvation det där. Förut flöt allt på i en rätt likadan ström bara....nu känns ALLT jättekul, antagligen för att det är så omväxlande. Känns fel att skriva, men så är det. Jag kan inte vara mer än ärlig. Hoppas ni har kanondagar därute, njut av det underbara vädret, det ska jag! Hejhopp!