Days passing by

Jag tar tillbaka allt som jag skrev i söndags. Iaf det om illamåendet. Tog väl en timme efter det inlägget så var spyorna igång igen och nu har det hållt i sig, non-stop, sen dess. Jag försöker tänka på jordgubbar och andra trevliga saker, men just nu är det förbannat svårt att vara positiv!! Är så jävla less på det här, ibland tänker jag att det inte är värt det, fast jag tycker väl det i slutändan men just nu är det så jävla jobbigt. Dessutom vet jag ju att jag inte kan hoppas på att det är bättre imorrn, är inställd på 3 veckor till, men tänk....tänk om det inte ger sig då heller?! Då tar jag livet av mig. Det är som att gå omkring med den värsta bakfyllan man någonsin upplevt, hela tiden. Är åtminstone glad att det är absolut sista gången, och att man inte har planerat att skaffa 12 ungar eller så....

För övrigt har inte hänt mycket. Har haft horisontell position större delen av de här dagarna förutom när jag släpar mig ut med Hugo eller kryper till toan då...däremellan har jag jagat The Cat From Hell någon gång också...det är våran kära lillkisse Pontus som antingen har blivit schizofren eller har fått någon form av tonårsdepression eller...ja. Han går omkring här och jamar...och jamar, jamar och jamar. Han vill ingenting! Han har mat och vill inte gå ut. Efter kanske en timmes jamande bestämmer han sig för att han nog ville gå ut ändå. Och efter 5 min ute så hänger han på altandörren och skriker som en galning för att få komma in. Så då går han in, och jamar. Sen går han väl och lägger sig och det kan vara lugnt ett tag, eller kanske hela dan, tills han upprepar proceduren igen. Och så på nätterna ligger han då givetvis mittemellan oss och sträcker ut sig på tvärsen så han tar upp lika mycket plats som en vuxen människa, och det är så mysigt tycker han!