Slowly progressing

Nattmacka med O´boy framför burken blev det ikväll. Måste äta nåt innan jag går och lägger mig, även om jag mår förjävla illa, annars blir det bara värre. Äter jag nu så vet jag att jag kan sova hyfsat gott och slippa vakna av kväljningar....iaf så har jag idag varit kräkfri i fem dagar. Jag kan lova att det känns som en seger, ett steg framåt i evolutionen, en hyllning till det fria livet! Därmed inte sagt att jag inte mår illa längre, för det gör jag, och jag har flera gånger stått på toa och vinglat lite och väntat och svalt, väntat och svalt...men peppar, peppar. Igår var jag hos min bm Jill en snabbis, sen vidare upp på sjukhuset för läkartid där jag trodde att jag skulle få göra ultraljud för att kolla så det verkligen bor någon därinne. Men tji fick jag, inget ul där inte, utan det skulle enbart diskuteras snitt. Jag förstår på ett vis, för jag har ju ingen medicinsk anledning att kräva ul, men efter missfallen är det väl klart man är orolig, men jag kom på efteråt att den här läkaren antagligen inte var informerad om att jag hade fått missfallen, då hade hon nog varit lite mer tillmötesgående, och det gick så snabbt alltihop så jag hann liksom inte med...så nu får vi vänta till rutin-ul för att se hur det ser ut därinne. Men eftersom bm tror att jag är i v. 14 så blir det ju snart iaf, om 3-4 veckor c:a. Sanningen är nog närmare v. 10-11, men inte säger jag nåt om det =) iaf så är det bokat med snitt nu, det gick så fort så...ja. Hon frågade i stort sett bara hur det kändes inför förlossning osv och jag sa som det var, jag är ännu räddare den här gången. "Jaha, så du vill inte föda normalt? Nej, men då så, då blir det snitt." Jag satt där med hakan vid knäna och hängde inte alls med, men så blev det. Känns jätteskönt, verkligen, då är det en sak mindre att gå och vara orolig för. Har fortfarande inte greppat hela grejen än och när jag är hos bm eller när man pratar med folk så känns det inte som att det är mig man pratar om, som att jag skulle vara gravid? Väldigt skum känsla kan jag säga. Och den försvinner nog inte förrän jag får något konkret tecken på att det är så.

Hade tänkt skriva ett långt inlägg men det fick jag visst inte....Inge kan inte sova så nu måste jag komma och lägga mig i sängen och kolla på film med honom. Visst är det väl mysigt, men jag har haft min beskärda del av sängliggning för det kommande året så...men visst. Man får offra sig. Pis and lavv