Töntigt om kärlek

Jag har en dröm som brukar återkomma då och då. Jag tror ganska många människor har såna drömmar, ibland är det mardrömmar, ibland bra drömmar, men gemensamt är att de upprepar sig eller följer i varandra. Det här är iaf en kort dröm eller vad man ska säga, och det händer ju inget särskilt i den, utan det är mycket mer känslan i den som har fått den att stanna kvar i mitt huvud. I drömmen vaknar jag upp i sängen i en stuga någonstans på västkusten, för jag vet, utan att se det, att det är solvarma klippor alldeles utanför dörren...ett fönster är öppet och det hänger långa vita gardiner i fönstret som sakta rör sig i vinden. Det är tidigt, tidigt en sommarmorron och jag hör måsar avlägset tillsammans med havets ljud. Bredvid mig ligger någon (i det här fallet Inge =) ) och sover och jag kryper närmare och bara ligger där och luktar och lyssnar, det är lite kallt i luften men sådär underbart varmt under täcket. Och det töntigaste av allt är att, även om den inte hörs, så ackompanjeras hela den här drömmen av inte bara en utan två låtar.

Så börjar livet här till slut, vi gråter det som var förut
Så somnar vi så tätt ihop, att dagen vaknar alltför fort
För en himmel som jag nått, och för allt det som jag nu förstått
Ska hjärtat slå ett slag för var förlorad dag

Tommy Nilsson är inte direkt min favoritartist. Och jag brukar inte citera svenska låtar från 1994. Men det är såhär min reprisdröm ser ut och den ger mig faktiskt rysningar varje gång =)

Så sagolikt det är, att se morgondimman lätta
När mörkret sakta flyr, och att se hur dagen åter gryr
En kylig morgon bris, sakta sveper genom rummet
Jag kryper tätt intill, lycklig för att du finns till